Glimtar från Nekemte 

När halva tiden gått…..

… så är vi faktiskt på semester! Måste ju passa på att se några länder till. Det ar ju inte varje dag man är i Afrika. Just nu sitter vi I Ugandas huvudstad Kampala och skriver.

Tiden har gått otroligt fort. Brukar ju ofta betyda att man trivs, vilket stämmer i detta fallet också!

Snart är vi tillbaka I Nekemte som är vårt hem i Etiopien. En vanlig vecka börjar med att vi går upp 6.30, äter frukost. Var favorit är bröd med salad avokado, tomat o lök och till det lite frukt; ananas, apelsin banan och en kopp te.

Sedan tar vi en halvtimmes promenad genom staden till våra kära barn och lärarkollegor på dövskolan. Hela landet präglas otroligt mycket av kyrkan och det är härligt att börja varje skoldag med morgonbön med sång och bön på teckenspråk! Alla barnen gungar i takt fram o tillbaka J

Sen börjar lektionerna 8.30 o då är vi med och undervisar i engelska, matte, slöjd och bild. När vi kom till skolan kunde vi inget teckenspråk, så det blev verkligen en utmaning. Men nu har vi lärt oss en hel del. Trots det undervisar vi alltid ihop tillsammans med en lärare.

Det är långa o intensiva dagar på skolan som börjar 8.10 och slutar 15.20, eller  om man räknar tiden som etiopierna gör sa börjar vi 2.10 och slutar 9.20

Från kl. 8.30  fram till 10.30 är det lektioner, sen en halvtimme rast sen två lektioner till innan den extremt långa lunchrasten på 1 timme o 40 minuter! Sen några till lektioner till innan skoldagen ar slut..

I och med att alla barn och fyra av åtta lärare är döva blir det inte jättemycket djupa samtal, men med det språk vi kan och genom kroppsspråk blir det mycket skoj, skratt o bus och de är allihopa helt fantastiska människor! Det kommer vi sakna när vi måste åka hem, alla fina stunder med barnen o deras skratt!

Efter skolan drar vi hemåt, går förbi posten där vi är stamkunder, sätter oss kanske nån timme vid internet på Classic café, som förövrigt är den bästa o nästan enda restaurang vi äter på, och skickar något mail. Sa lagar vi middag, hänger med var granne, lyssnar på musik och kanske griller banan och choklad i vår öppna spis.

3 dagar I veckan är vi på skolan, en dag ligger vi I solen och läser de böcker och texter vi fått med oss från Glimåkra. Då har vi sovmorgon och sover ända till halv 9!  Några gånger har vi också åkt ut med CBR, en organisation inom  kyrkan som jobbar med att hjälpa fysiskt och psykiskt handikappade människor. Otroligt spännande att få vara med men också hemskt att se all misär o fattigdom så tydligt och så nära.

På helgerna drar vi runt och dricker Macciato for 1,50 Birr med vänner, går på evighetslånga obegripliga gudstjänster, går på marknaden, gör utflykter eller tvättar kläder. Det ar ett väldigt projekt i sig. Värma vatten på spisen för att sedan tvätta I plastbaljor. Men de luktar härligt!

Då och då åker vi till Addis och hälsar på våra kära klasskamrater. Våra liv och vardagar skiljer sig väldigt mycket, trots att vi är i samma land. Känns som rena lyxen när vi kommer till Addis. Vi i Nekemte lever väldigt enkelt. Det positiva  är att det inte finns sa mycket att göra av med pengar på! hehe. Vi trivs väldigt bra och det känns lite som att det är mer på riktigt, det gillar vi! Ska det va så ska det va på riktigt- primitivt!

Mycket spännande får vi vara med om och vi är otroligt glada att vi valde att gå Glimåkras internationella bibellinje. De erfarenheter om andra kulturer, oss själva och om Gud vi fått genom denna resan skulle vi inte kunna få på något annat satt..

Oj, nu lät det som att Stefan mutat oss för att skriva detta men det är faktiskt sant!

Förhoppningsvis kan vi någon gång få möjlighet att komma tillbaka och hälsa på . Men när vi kommer tillbaka till Sverige så återstår ju en månad på Glimåkra och det är inte fy skam det heller. Riktigt bra upplägg på kusen med 2 månaders förberedelser, där man får lite folkhögskoleliv på köpet och en månads bearbetning och uppföljning. Da blir det manga sena härliga nätter igen med mycket te…och kladdkaka.