En dag i Addis 

EN DAG I ADDIS

Halv sju ringer väckarklockan, då har vi redan varit vakna sedan solen gick upp vid sex. Strax innan sju träffas vi i köket. Johnny ar oftast där först, kokar ägg och fixar frukost. Efter att ha fyllt våra magar med ägg, vitt bröd, yoghurt och färsk frukt så går vi ut for att slåss med andra morgontidiga människor om en taxi. Den stunden gäller det att bara pressa och trycka sig in, det ryms bara 12 personer I en minibusstaxi och att visa hänsyn är det ingen som gör.

Strax efter att vi gått på taxin så betalar vi de 6 kronor(eller birr som det heter här) som det kostar att åka hela vägen. Vägarna är dåliga och trafiken ar tät och därför lyckas taxi chaufförerna sällan komma upp i någon direkt hög hastighet, vilket med tanke på trafikkaoset är ganska skönt. Förutom detta så använder taxibilarna tutan flitigt eftersom folk går mitt i gatan och åsnorna trippar motsols i rondellerna. Efter ca en time kliver vi ur minibussen och vandrar den sista biten längs en stenig grusväg. Oftast stannar vi och köper vatten i en matbod längs vägen. Dels for att vi inte kan dricka kranvattnet och dels for att Fanny tycker försäljaren ar skitsnygg. Så hon passar på att använda den amarinja hon kan och hälsar glatt på honom. 

När vi kommer fram till skolan möts vi av springande, leende, barn i gröngula uniformer.

-Miss Fanny! John!

Många kramar och pussar utdelas. Någon vill bli buren och i varje hand har vi 5 barn. Oftast har de andra lärarna redan kommit, de samlar ihop barnen som ställer upp for morgongymnastik, sång, bön och flagghissning till ackompanjemang av den etiopiska nationalsangen. Under tiden sitter vi på lärarerummet, förbereder det sista inför lektionerna och pratar med rektorn.

Klockan nio eller när lärarna känner for det startar lektionerna. Johnny går till trean, som för dagen är hopslagen med tvåan och jobbar med sitt drama. Det är Jonah och valen som dramatiseras. Barnen är duktiga men precis som andra barn bråkar, skriker och springer de omkring.

Fanny har idag fått nya uppgifter. Förut undervisade hon i Kindergarden men nu undervisar hon rektorn i “Positive Child Discipline”. Diskussionen gäller huruvida det är rätt att slå barnen eller inte.

Vid tiotiden går vi for att dricka te, som innehåller hälften vatten, hälften socker. Då träffar vi församlingsmedarbetarna. Mycket skratt och prat präglar de här stunderna. Idag diskuterar vi även om det ar ok att växla svart.

Klockan fem I elva får ett av barnen äran att ringa in till lektion med hjälp av en gammaldags mässingsklocka. Barnen har då fem minuter på sig att avsluta sina livfulla lekar och ta sig till sina klassrum. Fanny går då till de äldsta förskolebarnen och undervisar matte med hjälp av hemmagjort bingospel och Johnny till ettan for att ha engelska. Barnen jublar nar vi kommer in i klassrummen och lektionerna startas med orden:

-Goodmorning students!

Barnen ställer sig då upp och säger i kör:

-Goodmorning teachers!

Barnen sitter radvis i små bänkar precis som i Sverige men i enklare klassrum. De är verkligen söta där de sitter och skriver i sina små anteckningsböcker.

När klockan slår tolv så tar vi en taxi hem, nu står solen högt och de tar olidligt varmt i taxin. Hemma träffar vi Daniel, äter den traditionella maten Injera, ett tunt surdegsbröd som äts med olika starka såser. Eftermiddagen ägnar vi åt solande, läsande, gör någon uppgift till Glimåkra. Idag är det onsdag och eftersom vi är lediga på torsdagar och fredagar har vi idag inga lektioner att förbereda.

Vid halv sex går vi over gatan, till organisationen Win Souls for Gods kontor for att ha engelsk bön tillsammans med Salt:s volontärer. Då vi aldrig forstår någonting av de etiopiska gudstjänsterna är det skönt att få be på ett språk man förstår och med människor som på det stora hela ber på samma sätt som vi.

När vi sagt amen hinner vi gå hem och laga en snabb middag innan det är dags att följa med WSG  på den Outreach de gör. Den nämnda organisationen gör ett fantastiskt bra arbete for hemlösa på Addis gator. Vi har valt att följa med dem ut och möta en del av de ungdomar som inte har något hem. Tariku, som är en av organisationens grundare, är som vanligt sen men glad att se oss. Vi åker tillsammans med honom ut till ett område i Addis där vi lärt känna ett gäng gatukillar, som vi på alla sätt försöker hjälpa, motivera och uppmuntra till ett liv bort från gatan.

När vi kommer emot dem möts vi av glada ansikten och tillrop:

-John! Dani! Fanto!

Handskakningar och så en axel mot axel, ibland en kram. Johnny och Daniel spelar lite fotboll med killarna medan Fanny pratar med dem som for kvällen inte vill vara med. När matchen är slut pratar vi alla tre med olika killar. Skoj blandas med allvar, vår lilla amarinja med deras lilla engelska. Om något samtal blir for svårt finns Tariku där som tolk och rådgivare.

Halv elva åker vi hem, glada över att ha fått  träffa våra vänner men som alltid vemodiga over att inte kunna göra mer.

Trötta går vi och lägger oss, tackar Gud for att vi får vara här och somnar gott.